Hur man avgör om ett bruk är islamiskt

Ofta diskuteras huruvida olika seder och bruk som praktiseras av muslimer, t.ex. kvinnornas slöjbärande, verkligen är en del av religionen islam. Sådana diskussioner utvecklas inte sällan till ändlösa debatter, där man aldrig kommer fram till ett avgörande. Nu finns det faktiskt i själva islam en metod för att slita sådana tvister.

För att avgöra om ett påbud är islamiskt, börjar man med att kolla om det återfinns i Koranen. Finns det inte där, övergår man till Profetens Sunnah. Lyser det även där med sin frånvaro, försöker man i stället härleda det ur Koranen eller Sunnah medelst analogislut. Går inte det heller, så kollar man om den till påbudet motsvarande seden praktiseras inom hela Umma (den muslimska världen), om den är en allmänt anammad sed bland muslimer.

Om påbudet inte kan styrkas på något av de här visen, är det inte islamiskt, inte religiöst, utan vanlig traditon eller sed, ett värdsligt bruk.

Genom denna metod kan man t.ex. visa att könsstympning av kvinnor inte är något religiöst påbud inom islam, ingen del av religionen. Till och med slöjbärandet kan ifrågasättas, eftersom det har obefintligt eller svagt stöd i Koranen och haditherna samt inte praktiseras i någon överväldigande utsträckning bland muslimska kvinnor världen över.

Islamiskt kärleksbud?

Islam för inte fram samma radikala kärleksbud som judendomen och kristendomen, det är sant. Men Koranen predikar trots allt vänlighet och förståelse mellan människor:

"Gud befaller att rätt och rättvisa skall råda människor emellan och befaller dem att göra gott och att vara givmilda mot de närmaste, och Han förbjuder alla skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft och allt som innebär en kränkning av andras rätt. Han förmanar och varnar er, för att ni skall lägga det på hjärtat." (Sura 16:90, Bernströms övers.)

Guldkorn i Muhammeds avskedspredikan

Jag har just läst igenom profeten Muhammeds avskedstal, som han höll precis före sin död 632 e.v.t. Man kan kalla det hans andliga testamente. Här följer några av guldkornen i talet (på engelska, eftersom det inte finns någon svensk översättning av hela texten på nätet).

Den gyllene regeln
"Hurt no one so that no one may hurt you."

Ingen rätt till det som förvärvats genom mord
"Every right arising out of homicide in pre-islamic days is henceforth waived.''

Kvinnan har också rättigheter i förhållande till mannen
"O People, it is true that you have certain rights with regard to your women but they also have rights over you."

Männen skall behandla sin fruar väl
"Do treat your women well and be kind to them for they are your partners and committed helpers."

Universell jämlikhet
"All mankind is from Adam and Eve, an Arab has no superiority over a non-Arab nor a non-Arab has any superiority over an Arab."

Antirasism
"A white has no superiority over a black nor a black has any superiority over a white - except by piety and good action."

Jag tycker de här citaten ur Muhammeds avskedstal kastar en viss glans över hans personlighet. Egentligen var han nog ganska snäll och human, långt ifrån det blodtörstiga monster han ibland utmålas som.

Hela talet

Jämlikhet i paradiset

Islam beskylls ofta för att framställa paradiset ur alltför manligt perspektiv. Visst talas det om unga, mörkögda tärnor som passar upp med vin, som man inte mår dåligt av. Men Koranens djupare avsikt är faktiskt ett jämlikt paradis, där män och kvinnor går in tillsammans, vilket följande två Koranencitat visar:

"GUD lovar de troende männen och de troende kvinnorna trädgårdar med flytande bäckar, vari de vistas för evigt, och magnifika palats i Edens trädgårdar. Och GUDs välsignelser och godkännande är ännu bättre. Det är den största triumfen." (Sura 9:72) "Vad gäller de som för ett rättfärdigt liv, manliga eller kvinnliga, medan de tror, kommer de in i Paradiset; utan minsta orättvisa." (Sura 4:124)

Islam som terrorns verktyg

Jag har funderat en del på detta varför islamistiska terrorgrupper, t.ex. Bin Ladins al-Qaeda, använder sig av en religiös, islamiskt färgad retorik, så fort de får publicitet. Här är några hypoteser. Den islamistiska retoriken

• är propaganda för att få muslimer negativt inställda till Väst och positivt inställda till den islamistiska terrorn,
• riktar sig till dem som kan tänkas direkt engagera sig som terrorist, alltså ett slags värvningsförsök,
• försöker få västerlänningar att koppla terrorn till religionen islam för att därigenom öka konfrontationen och motsättningarna mellan muslimer och icke-muslimer,
• legitimerar och sanktionerar verksamheten, inte minst viktigt för att lokalbefolkningen omkring terroristerna skall tolerera den,
• beror på okunnighet och låg bildningsnivå, dvs man talar på ett språk som även dåligt utbildade muslimer kan förstå; alla muslimer är bekanta med islamisk symbol- och begreppsvärld.
  

Man kunde också tänka sig att den svallande, känslosamma och ursinniga retoriken motsvaras av en glödande och fanatisk religiös tro hos de militanta islamisterna. I så fall skulle islam fungera som ett sätt att

• motivera medlemmarna i terrorgruppen,
• öka medlemmarnas benägenhet att utsätta sig för faror,
  
• hålla samman gruppen och stärka gruppkänslan,
• dämpa terroristens skuldkänslor över de egna dåden.
• upprätthålla en identitet trots att terroristen gjorts rotlös,
  
• få tröst och livsmod, då terroristen sannolikt lämnat hus, hem, släkt och vänner bakom sig.